M24KC

Malmö 100424-25 Kommer inte riktigt ihåg alla detaljerna men har för mig att det började nån gång under vintern, när Jacob, Nicke och jag satt och snackade i bastun. Det är väl där alla mer eller mindre bra idéer brukar ta form. Jacob hade träffat Leif Jägerbrandt, och även paddlat Orust Runt, och vi hade alla läst om Nätrejset på Lars Erikssons hemsida. Hur det nu blev så kom vi i alla fall fram till att vi borde köra en tävling här i Malmö, och då naturligtvis 24-timmars..
Visserligen paddlar vi rätt ofta och mycket, men ingen av oss är egentligen så där grymt vältränad – vi har väl ett dagsmax på runt 5-6 mil ungefär. Så vi hade ingen aning om, dels om det skulle locka fler att delta, dels hur folk sen skulle reagera och fungera under loppet. Både fysiskt och psykiskt. Och eftersom vi inte hade någon större erfarenhet av att anordna tävlingar heller, beslöt vi oss att försöka hålla det så enkelt som möjligt. Inga startavgifter, inga funktionärer och nästan inga regler..


Morgonsamling innan start

Efterhand som vi jobbade vidare med tävlingen började de olika bitarna falla på plats. Då vi snabbt kom på att de som verkligen ville ta i och nafsa på världsrekordet, 24,2 mil, antagligen var en ganska begränsad skara, valde vi att lägga upp olika nivåer. 6 mil för brons, 12 silver och 18 guld. Så kunde alla hitta något som passade just dem.
Vi fick ihop en supportgrupp som förutom att paddla själva, var villiga att ställa upp och hjälpa till med allt från fixa mat till akutmassage av axlar under natten.
Snack på klubben, utsidan och några andra hemsidor gjorde att vi till slut kom upp till 28 deltagare. Hade vi varit flitigare med annonseringen, och om vintern släppt tidigare, hade vi nog kunnat skramla ihop några till. Men eftersom vi var så nya på det här och höll på med förberedelserna in i det sista kanske det var tur att de inte blev fler..


Anders


Mattias

Vintern var ju ovanligt seg i år och även om vi hade haft isfritt i kanalen drygt sex veckor innan så kom våren sent, kallt både i vattnet och på land. Dagarna innan var vädret riktigt kasst med hård vind och regn på fredagskvällen, men sen vände det.. På lördagsmorgonen sken solen från en molnfri himmel och det var nästan helt bleke. Endast lite kvarvarande dyning i hamninloppet som stökade till det i början.
Jag kom ner till klubben en halvtimma innan, plockade fram kajaken och fixade med de sista förberedelserna. Snabb repetition av regler och distansberäkning på bryggan – varvet är 4305 m och retur till klubben 2×375 m, var och en håller reda på och skriver ner sina egna tider. Klockan åtta gick starten – dags att börja paddla..
Första varvet tog vi det lugnt och visade de nya var är det är trångt, strömt, vågor från hamnen, trampebåtar, roddbåtar, rundan och lite andra tips & trix. Visserligen är det ju inte direkt svårt att hitta vägen runt kanalen och alla skulle nog ha god tid på sig att lära sig, men det var rätt skönt med en mjukstart.


Dagmar


Leif

Alla hade väl lite olika taktiker och funderingar på loppet, utifrån sin kapacitet och mål. Leif och Jacob snackade t ex om att försöka paddla i ett lugnare tempo, långt och minimera pauserna, medan jag själv var mer inne på snabbt och flitigt rastande. Så jag började med fyra varv, kort rast, sen två varv åt gången. Tyckte det flöt på bra, hyggligt tempo och snabba 10-minutersstopp.
Hela dan hade vi kanonväder, svag bris, strålande sol och uppåt 12-13°. Jag trodde nog att det skulle bli mer tid till att ligga och snacka & samköra, men förutom att jag paddlade om folk då och då var det ingen direkt trängsel på vattnet.
Supporten hade dukat fram pasta & tillbehör till lunch och jag pausade lite längre strax innan ett. Det gällde ju att dricka och äta så ofta och mycket man kunde..


Jacob


Slottsparken

Fortsatte med tvåvarvare under eftermiddagen men runt femblecket gick jag över till treor. Kändes fortfarande bra i kroppen. Även om man inte hann träffas så mycket på vattnet så sågs man ju på klubben vid rasterna. Kul att höra hur folk hade det och hur de tycket det gick. De som satsade på 6-milen hade ju också lite mer tid att slappa på..
Kvällen var också riktigt fin, ljuset blev lite varmare och mjukare samtidigt som vinden dog ut helt. Men nu började det kännas i kroppen, stel i axlar och nacke, och lite ont i hälarna faktiskt. Under kvällen fick jag massage av axlarna, först en mjukare av Dagmar, sen några varv senare, en ganska ordentlig av Anders. Satt bra och var precis vad som behövdes..


Grågås


Änder

När solen gick ner sjönk temperaturen rejält och paddeljacka och kapell kom fram igen. Nu började folk trappa ner runt om oss också. 6:orna kunde lyxa till det med att åka hem och ta rejäla sovpauser men även 12:orna kunde klämma nån timmes sömn inne i gympasalen. Efter midnatt gick jag ner till 2-varvare igen och nu kändes det lite segt. Jacob fortsatte dock med långa pass och korta raster och knep nåt varvs försprång på mig. Vinterpaddling under sennatten med minusgrader och frosthalka på bryggan. Inte helt jättekul att knö ner sig i kajaken efter varje paus inomhus i värmen..


Lördag kväll

Efter tre tystnade den sista diskomusiken från restaurang Skeppsbron vid centralen och folk började dra sig hemåt. Några taxibilar och nattvandrare men annars ganska stillsamt för att vara mitt i en hyggligt stor stad. Men runt fyrablecket hörde man fåglarna köra igång igen och strax efter kunde man börja ana gryningsljuset. Fortfarande kallt men nu låg slutet inom räckhåll..
Efterhand dök det också upp fler medpaddlare, vissa mötte man ute på vattnet, andra sittande inne runt matbordet. Några hade planerat in de sista varven tillsammans, för en gemensam målgång, medan andra kom på att de nog räknat lite tokigt och helt plötsligt var tvungna att få ihop ett par extra varv på slutet.


Trötta..


Söndag morgon

Jag gick ut för sista varvet precis innan sju och därefter klämde jag några extra returer fram och tillbaks till greningen innan slutsignalen. Normalt är två varv under timman inga problem men nu kändes det rätt tungt, och jag ville definitivt inte bli sittande i andra ändan av kanalen prick åtta – och sen bli tvungen att paddla hem utan att kunna skriva upp tiden..
En snabb ihopräkning av resultaten och sen samling på altanen. Jacob paddlade hela 37 varv medan jag bara kom upp i 35, men eftersom jag hade fler returer till klubben skilde det bara 3 km. Grymt bra jobbat av Jacob efter att bara ha suttit i den nya kajaken en halvtimma dan innan loppet! Första pris var ett paket pasta, inför nästa års lopp..


Sista varvet

Efteråt var det rätt skönt att bara sitta och snacka en stund, lite debriefing och skadegenomgång liksom. Även om man var helt slutkörd i kroppen så var huvudet fortfarande uppe i varv. En del lyckades dock klämma in en tupplur..
Själv kändes det rätt ok. Rejält trött, framförallt i överkroppen, men inga direkta skador. Inga blåsor eller småsår, förutom lite släng av russinfingrar. Och neoprenskorna luktade väl inte direkt rosor..
Jag valde att köra med min campingbåt, GT:n, eftersom jag sitter lite bättre i den och toppfart & möjlighet till våghäng inte var den viktigaste prioriteten. Efter att ha räknat ihop sträckor & raster kom jag fram till att jag hade paddlat i ungefär 20,5 timmar och rastat 3,5 – snittfart på vattnet drygt 8 km/h (8,5 i början – 7,5 på slutet), totalt knappt 6,9. Utrymme för förbättring alltså..
Hoppade över träning på måndagen men mjukstartade med gym på tisdagen och sen paddling igen på onsdagen. Dock inte i kanalen..!!


1:a pris – ett paket spagetti..

Vi hade som sagt ganska lite erfarenhet av sådant här och i stort sett ingen aning om hur det skulle gå, men så här i efterhand så är vi väldigt nöjda! Direkt efteråt var väl ingen jättesugen på att köra igen, men ganska snart verkade de flesta snacka om nästa år, då minsann..

Slutsatser, positiva: Det var bra att lägga upp olika nivåer, så alla kunde hitta något som passade dem. Konceptet med varv runt Malmö och pauser på klubben funkade också bra. Fastän man inte sågs så ofta på vattnet så blev det en naturlig mötesplats på klubben, också för andra medlemmar och folk som inte var med och tävlade. Att alla höll koll på sina egna distanser gick ok. Jättekul att se hur alla kämpade och det byggdes upp en laganda där man hjälpte och peppade varandra, även om man tävlade individuellt. Supportgruppen gjorde ett jättejobb, både att muntra upp och föda de tävlande.
Negativa: 24 timmar är långt.. Riktigt långt. Annars, tja, jag vet inte riktigt. Möjligt att vi ska lägga det på hösten i stället för att få lite större möjlighet att träna innan och varmare vatten & luft. Fast då blir det inte samma kickstart på säsongen och mörkare längre på natten.. Vi får se, vi snackar om det och återkommer. Absolut!

Resultaten:
1. Jacob Fröslee Jonsson, Lund: Pherusa/grönlandspaddel – 168.285 m
2. Ulf Johansson, Malmö: Corsa GT/vingpaddel – 165.300 m
3. Anders Olsson, Lund: Sirius/plattpaddel – 126.540 m
4. Stefan Andersson, Malmö: Lettman Eski/plattpaddel – 124.305 m
5. Thomas Larsson, Malmö: Tracer/vingpaddel – 122.985 m
6. Jörgen Lerstorp, Malmö: Maraton/vingpaddel – 122.985 m
7. Teresia Uggla, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel – 122.235 m
8. Rickard ”Nicke” Boman, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel – 122.235 m
9. Leif Jägerbrand, Hindås: Nordic Kayaks Fusion surfski/vingpaddel – 120.735 m
10. Anders Karlsson, Göteborg: Ocean X/plattpaddel – 120.735 m
11. Mattias Karlsson, Hindås: Tahe Reval/grönlandspaddel – 120.735 m
12. Rosie Tauchmann & Mikael Fjäderdal (K2), Göteborg: Tahe K2/plattpaddel – 101.406 m
13. Dagmar Heuck, Lund: VKV Rush/Plattpaddel – 78.630 m
14. Saied Alavei, Malmö: Zedtech TCR/vingpaddel – 78.435 m
15. Annika Nielsen, Malmö: Elio/vingpaddel – 68.325 m
16. Peter Classon, Bankeryd: VKV Seagull Elite/vingpaddel – 67.575 m
17. Erik Lundmark, Malmö: Wind 505/plattpaddel – 61.215 m
18. Janina Huss, Malmö: Elio/plattpaddel – 60.465 m
19. Mats Bergström, Malmö: PH Capella/plattpaddel – 60.465 m

Poul Hotershøj – Support/stödpaddling
Göran Nordin – Support/stödpaddling
Anders Eriksson – Support/stödpaddling
Christina Edner – Support/stödpaddling
David von Plenker-Tind – Support/stödpaddling

Jonatan Bäckstrand – Bröt
Sofia Bågenhammar – Ej startat
Marja-Liisa Ylitalo – Ej startat

Stort tack till alla som var med och fantastiska prestationer; paddlare, support och alla andra som på nåt sätt var inblandade! Ingen nämnd, ingen glömd..

Fler bilder från helgen finns på Långfärdssektionens blogg här och här.

/ Ulf

6 kommentarer till “M24KC

  1. LaRs

    Kanonkul läsning. Jag förstår ännu inte hur ni pallade att gnugga på så länge och långt. Kan bara sjunga med Erik B: Jag är mycket imponerad!

  2. Patric

    Imponerad. Skrämd. Och till och med nyfiken…

    Lysande arrangemang. Lysande insatser av alla. Och lysande artikel, jättekul att läsa.

    Och gällande ”nyfiken” så talar det faktum att kajaken har nytt fotstöd(insats) till mina taxben i positiv riktning, och det faktum att förra turen var 1,5km, ena hållet, i negativ riktning. Vi får se.

    Hur som helst så hoppas jag att det blir fler arrangemang, koncepet är ju lysande.

  3. Ulf

    Jo jag tycker också alla gjorde en mycket bra insats, särskilt de som kom uppsocknes – de hade ju knappt tid till någon träning innan!
    Nu var det ändå rätt många som kände en viss tomhet veckan efter loppet – visserligen fortfarande kul att paddla men man var inte riktigt lika peppad längre. Inte samma maniska samla varv i kanalen.. Det blir ju tyvärr ofta så efter man har haft ett tydligt mål & fokus en längre tid. Och då gick det ju ändå helt ok för alla – man undrar lite hur det hade blivit efter en riktig flopp. Nu var vädret på vår sida t ex – regn och kuling hade nog dämpat entusiasmen en aningen..

    Men konceptet är absolut värt att bygga vidare på tror jag, och då inte bara som 24-timmars.. Modellen med lite enklare regler & organisation och större variation på plats & längd än SKFs standard, verkar funka mycket bra. Tack där till Lars och Leif som inspiratörer..!
    / Ulf

  4. Janina

    Tack för en fin berättelse! Du har lyckats fånga stämningen finfint med dina bilder (som vanligt). Och nästa år ska jag paddla ett soluppgångsvarv.

  5. Ulf

    Tricket är att vänta precis rätt antal dagar innan man börjar skriva – så man hinner förtränga det jobbigaste utan att hinna glömma allt för mycket av det roliga. Den här gången fick jag dra det ett par dar extra..
    / Ulf

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *