Finland 180714-01 Först runda Vaskiluoto, under bron och sen förbi färjeterminalen. Det blåste fortfarande en del nu under eftermiddagen och vi ville ta den inre farleden ner. Vi hade märkt att hur trångt det än såg ut på sjökortet, fanns det nästan alltid en utprickad led. Inte bara officiell utmärkning utan gott om hemmasnickrade varianter, igenom jättesmala sund, förbi stenar o grund och in till varenda sommarstuga där det överhuvudtaget gick att ta sig fram med båt. Det måste vara ett enormt arbete att hålla alla dessa pinnar, ensskyltar o kummel på plats efter is och höststormar farit fram. Läs mer »

Finland 180714-01 Efter att ha fått i alla grejer var det dags att fortsätta söderut. Klockan var bara strax över tre och vi hoppades hinna ett antal mil till innan kvällen. Fast eftersom Oulu ligger en bra bit in i älvdeltat, blir det ungefär lika lång paddling tillbaks ut innan man är på öppet vatten igen. Det gick dock att ta en annan väg, rakt igenom staden. Bara några få stenskott i botten, innanför bibliotek och stadsteater, och så förbi ett nytt industriområde. Väl där ute, rak västlig kurs, nu med vind i ryggen och sikte på horisonten. Läs mer »

Finland 180714-01 Så var allt nerpackat o kajakerna proppfulla igen. Det är alltid skönt att gå iland o sträcka på benen, se lite folk o köpa färskvaror. En eller tre glassar kanske. Men man är ändå gladare när man sen paddlar ut igen. För mycket civilisation o prylar, alla är så välklädda, utan saltränder och luktar inte konstigt. Nej bättre att vara på vattnet, på väg till en ö som man kanske ännu inte vet något om. Och är dessutom vädret bra, kajaken och man själv ordentligt påfyllda, kan man komma långt..
Vi beslöt att ta den inre farleden vidare österut. Dels lite kortare, dels om sjöbrisen kanske inte lagt sig riktigt ännu. Läs mer »

Finland 180714-01 Jacob o jag började snacka om det redan förra året nån gång. Vi var sugna på att paddla en längre sträcka men tycket att Sverige verkade lite trist. Första halvan ok, norrlandskusten not so much. Fast kanske andra sidan sjön då. Finland har ju en betydligt större del skärgård, lagom långt och dessutom relativt nytt för båda av oss. Största problemet var egentligen start o mål. Få skjuts o hämtning till Haparanda och ryska gränsen kändes inte helt enkelt. Men sen när vi fick reda på att Kanot-SM skulle hållas i Luleå började bitarna falla på plats. Lifta med släpet upp, paddla kusten ner och sen gena över till Sverige via Åland. 100-120 mil, lite beroende på om vi skulle kunna ta oss över Ålands hav via paddel eller färja. Sagt o gjort.. Läs mer »